Tal av Doktor Philibert Humble söndagen den 2 juli 1950 vid Prästhelgen i det nyrestaurerade kapellet, infört i gästboken vid samma tid. Utanför hamnkilens vatten välva sig sjöarna svarta bärande över sin rygg skummönstrets rörliga spets Bågnande flaggstänger föra smällande blågula dukar och runt om timrade hörn vindilar leka tafatt virvla och vina i prången, sopande bryggornas plankor, medan vid klinkbyggda båtskrov vattnet hörs klucka i ett. Stänken från trasiga regnmoln kyler och vass kännes byen som dock ej pinande når klippallens fredade lä, där nu syrenen och liljan lysa i lila och brandgult praktfullt mot rödfärgad bod, rest invid kalbergets grå. Sådan är sommarsöndagen, allvarlig, kärv, men dock ljuvlig här på det nordliga skär, sköljt utav bottenhavsvåg Grånad av ålder och väder, fårad av frost och av solsken fast står på klippgrundens krön, huset, en fiskares hem. Högberg är namnet på släkten, som under sekler här levat och uti ljusdunkel natt fiskat med sköta och not varpens och havsgatans silver, födan om vintern för många Nu står vid stugan i lä, bidande malmtungans ljud folk ifrån Gävle och Skeppsmaln, högtidligt stilla och tysta. Ivrig och manande klang, skär genom vindilens brus och över hamnbackens grund in uti lägets kapell vandra de kallade värdigt, avmätt som fäderna gjorde. Varliga händernas verk uttrycker gammeldags helgd. Nytt som har fogats till gammalt, ansats med måtta och smak Trohjärtat ängsblommor blicka ut genom fönsternas rutor, förande in i Guds hus något av sommarbild ton. Nu under åstakets vinkel ljuder det första ackordet lisande sinnens sår, hugnande orolig själ. Lagisk i anda och luthersk, präglad av vädjande allvar, prosten predikade så, dömande tidsandans flärd. Domen ljöd sträng, såsom stormen, men det fanns också ett löfte, syndernas tillgift, ett ord, tröstrikt som sommarens fröjd. Så blev hans maning och löftet stormen och blommorna lika. Stämning av blom och natur, vävdes med prästord till ett. Men uti sjöbodens matsal, pyntad med allsköns pinaler väntar ett dignande bord kyrkfolkets samlade krets. Här sitter bänkade vänner, främlingar känna sig hemma, samtalet rör som sig bör strömming och båtar och hav. Prästhelg på Skeppsmaln är allvar, men den är också en glädje, samvarons festliga lag, hägnat av Högbersk egid.