S:T Petersburg - S:t Petersburg - banditekonomi eller ett gyllene tillfälle för hittills alltför mesiga svenska företag?
Svar: både och. Banditekonomin existerar men är på tillbakagång. Byråkratin är fortfarande förlamande trög och skattesystem och tullar oklara.
Hanteringen av visum är en fars.
Skatterazzior med k-pistar och utpressning vid tullstationerna håller på att försvinna när president Vladimir Putin försöker lotsa in sitt land i normala västliga rutiner.

Dagens S:t Petersburg påminner väldigt mycket om gårdagens; det kommunistiska vanstyrets 73 år har inte kunnat tvättas bort under de drygt tio år som gått sedan det nya Ryssland föddes.
På Pulkovoflygplatsen är det renare, men passkontrollanten är fortfarande lika sträng. Och något taxisystem - i västerländsk bemärkelse, med till exempel taxametrar i bilarna - existerar tydligen inte i denna Peter den stores stad med uppemot fem miljoner invånare.
En äldre gentleman som dyker upp i halvmörkret erbjuder skjuts till centrum till ett fast pris. Han skriver ut ett kvitto och visar oss till en risig gammal Mercedes och en chaufför som ser ut som en bov i en pilsnerfilm. Med dödsförakt i 130 kilometer i timmen rattar denne man oss sedan in till centrum och hotell Sovetskaja för 1.500 rubel, drygt 400 kronor.
Några dagar senare betalar vi 600 rubel, cirka 165 kronor, för att åka tillbaka.
Hotell Sovetskaja med 1.000 rum är en nyrenoverad 18-våningars skapelse från 1970-talet med personal som talar dålig engelska eller ingen engelska alls.
De som inte talar engelska svarar inte ens på tilltal utan vänder bara bort blicken. Precis som under kommunisttiden. Små tanter sitter - liksom tidigare - i alla korridorer på alla våningsplan till synes utan att uträtta någonting.
Ute på stan har det dock hänt mycket. Staden vid Nevas mynning firade i somras 300-årsjubileum och åtskilliga miljarder trollades snabbt fram för att restaurera centrala byggnader. Bladguldet glimmar från kyrkornas lökkupoler och fasaderna är nymålade och lyser som gräddbakelser längs huvudgatan Nevskij Prospekt.
Vid mer anspråkslösa Malij Prospekt har svensken Ulf Grönlund sitt kontor. Två oansenliga skyltar visar att företagen Roxor och Swedish Branch huserar här.
Ulf Grönlund är veteran bland de svenska företagarna i S:t Petersburg. Han etablerade Roxor i liten skala hösten 1992 och flyttade själv hit vid påsken 1993.
Att han kom hit var inte planerat.
"Jag var en av två kompanjoner i ett litet svenskt företag som sålde kinesiska plastblommor till Östeuropa. Vi delade på oss och plötsligt stod jag där med tio långtradare plastblommor och en del pengar", berättar Ulf Grönlund.
Han härstammar från byn Skansholm utanför Vilhelmina i Lappland. I grannbyn Malgovik hade Ulf kompisar som spelade i ett ovanligt framgångsrikt rockband.
"The Headaches. Av någon anledning var de väldigt populära i Ryssland och hade spelat tillsammans med många stora ryska rockband här. Jag frågade dem om de kände någon ryss man kunde lita på och göra affärer med. Det gjorde de och på den vägen är det", säger Ulf Grönlund.
I dag omsätter Roxor och Swedish Branch cirka 6 miljoner euro, 55 miljoner kronor, har 40 anställda och 300 kunder i mer än 100 ryska städer över hela det väldiga riket.
Roxor samarbetar med svenska Hammarplast, och tillverkar blomkrukor i plast på licens. Hittills har företaget sålt cirka tio miljoner krukor i Ryssland.
Swedish Branch vänder sig till industrin och säljer bland annat förpackningsband av stål och plast, lyftutrustning, kontorsmöbler med mera.
"De flesta produkterna kommer från Sverige. Jag fungerar inte som agent för företagen utan köper produkter jag tror vi kan få avsättning för", säger han.
I dag går verksamheten bra, men Ulf Grönlund och hans företag har ibland pressats hårt av de ryska myndigheterna. Två gånger, 1993 och 1994, har k-pistbeväpnade ryska skattepoliser stormat kontoret iförda kamouflagedräkter.
"Rena banditfasoner. De hittade ingenting men krävde mig på 250.000 dollar. Jag vägrade betala och efter en månads förhandlingar kom vi ned till 10.000 dollar som jag sedan betalade." "Året därpå slog de till igen. Då tipsade jag dem om att jag sedan ett år hade en fordran på 20.000 dollar på ett varuhus i Novosibirsk. Det duger, tyckte skattepoliserna och tog kontakt med sina gelikar i Novosibirsk. Jag talade med varuhuset, de blev livrädda, betalade räkningen och så delade skattepoliserna och jag på pengarna. Att allt var uppklarat nådde dock inte skattepolisen i Novosibirsk, så varuhuset fick besök ändå", säger Ulf Grönlund.
I dag driver han en process mot ryska tullen som han anser förfördelat honom genom att ta ut för höga importtullar.
"Jag köper tulluppgifter och vet vad mina konkurrenter betalat i tull för exakt samma grejer. Jag upptäckte att de tog 1,2 procent av mig men bara 0,3 procent av konkurrenterna. Nu har jag vunnit i fyra av fem rättsinstanser", säger Ulf Grönlund.
Men trots skatterazzior och tullbråk ser han ett ljus i tunneln.
"Vi är på väg mot ett normalt system, normal business. Regeringen har ökat trycket på tullen och utrymmet för svarta affärer minskar. Skatter och redovisning närmar sig sakta västerländsk modell. Man behöver till exempel inte längre betala skatt på förlust som tidigare. Skattetrycket i dag är lågt, 32 procent av BNP mot 55 procent i Sverige, och de beväpnade skattepoliserna försvann i mars. Och på mikronivå händer det mycket här i stan; kafeer, mobiltelebutiker, vvs-firmor, tvätterier, restauranger och barer öppnas i snabb takt längs gatan där jag bor. Det är på rätt väg", säger Ulf Grönlund.
Han har inte mycket till övers för svensk politik, men kör troget Volvo och firar nationaldag, midsommar, kräftskiva och äter svenskt julbord med sina anställda.
Även på Dagens Industris systertidning Delovoj Peterburg, som grundades 1993, ser VD Rikard Högberg en ljusning när det gäller myndigheterna.
Han har också haft besök av skattepoliser - dock inte k-pistbeväpnade - som uppträtt märkligt.
"En berättade gång på gång om hur hans bil gått sönder och att det kostade 3.000 dollar att reparera den. Budskapet var tydligt: han ville att vi skulle betala bilreparationen", säger Rikard Högberg.
Samtalet bandades och skattepolisen anmäldes till sina överordnade.
Tidningen installerade kameror och bandspelare för att övervaka skatteinspektörerna samt kollade deras väskor när de lämnade byggnaden.
"Ibland har det hänt att skattepoliser tagit med sig en redovisningspärm för att nästa dag komma tillbaka och fråga varför just den pärmen saknades. Det hände aldrig hos oss eftersom vi kollade deras väskor från början", säger Rikard Högberg.
Som ett tecken på att läget normaliserats är i dag kameror och bandspelare borttagna från utrymmet som upplåts åt skatteinspektörerna.
Betydligt större verksamhet driver Arttu Seppänen, som är chef för byggjätten Skanska i S:t Petersburg. Hans kontor är - som sig bör - inrymt i en nyrenoverad fastighet i andra änden av stan.
Finländaren Arttu Seppänen är mycket försiktig. Han betonar att Skanska tar seden dit man kommer, och att bolaget till punkt och pricka försöker vara en god medborgare.
En hord egna experter, konsulter och jurister ser till att byråkrati och skattemyndigheter är nöjda. Stort merarbete ger till exempel den tillståndsmaskin som går i gång inför ett bygge: allt ska finnas dokumenterat och passera otaliga kommitteer.
Skanska etablerade sig 1994. För andra gången.
"Dåvarande Skånska hade en fabrik för cementrör och utförde mindre reparationer i S:t Petersburg från 1902 fram till revolutionen 1917. I dag finns vi både här och i Moskva. Dessutom har vi en projektexport som omspänner i stort sett hela landet", berättar Arttu Seppänen.
Några beväpnade skattepoliser har inte besökt Skanska, däremot kommer skattekontrollanter med jämna mellanrum.
"De får ett rum och brukar sitta några dagar, det är inte så märkvärdigt. I dag görs inga fel, vi har lärt oss", säger han.
Skanska omsätter i dag cirka 100 miljoner euro, 920 Mkr och har för närvarande 83 större projekt i gång i Ryssland. I fjol köptes ryska bolaget Peterburgstroj som nu bygger 1.500 bostäder inom nio projekt.
Bostäderna ska säljas för 450-1.500 dollar per kvadratmeter.
"Här finns en helt annan kultur än hos oss. Alla nya bostäder säljs halvfärdiga med kala väggar, golv och tak i betong. I badrum och kök finns bara vatten- och avloppsrör som sticker upp. Sedan är det köparen som bygger innanmätet efter egen smak. Ingen bra affär för Skanska, eftersom vi går miste om byggjobb för ytterligare cirka 300 dollar och uppåt per kvadratmeter. Det här leder också till slarv med vattenisolering och de flesta ryssar har varit med om att det plötsligt börjat droppa vatten från grannen ovanför, alternativt ned i grannens vardagsrum. Vi funderar som bäst på hur vi ska gå till väga för att få bygga bostäderna klara", säger Arttu Seppänen.
Arttu Seppänen vill ogärna ge några råd till svenska företagare som är intresserade av att etablera sig i S:t Petersburg, men han ger några ord på vägen.
"Jag har under de senaste 20 åren - som omfattat både Sovjetunionen och Ryssland - sett många företag som enbart sett landet som en "landrisk". Under samma 20 år har jag sett många som kommit och byggt upp fin och frisk business", säger han stillsamt.
Han tillägger: "Jag har aldrig upplevt en så god ekonomi här som just nu, samtidigt som USA och Europa stagnerat." I Tichvin, 20 mil öster om S:t Petersburg, har Fristads tre fabriker med 560 anställda som syr upp yrkeskläder.
"Cirka 25 procent av hela vår produktion sker här", säger Per-Olof Hygren, VD för Fristads AB.
Fristads har aldrig haft några som helst problem under de snart tio år som företaget varit etablerat i Ryssland.
"Det enda jag kan komma ihåg var att vi en gång hade med oss en kasse kläder som vi tänkte skänka bort. Vi kom med bil och hade inte en tanke på att vi kunde få problem med tullen, men det rubricerades som smuggling. Men utöver det intermezzot har vi inte haft några större problem. Vi har en duktig rysk ledning på plats och allt löper på", säger Per-Olof Hygren.
Vad som just nu irriterar alla de cirka 120 svenska företagen i S:t Petersburg är hanteringen av visum. Visumansvaret har flyttats från utrikesministeriet till inrikesministeriet - med långsamhet och obegripligt krångel som följd. Hos Skanska arbetar flera anställda i dag enbart med att söka visum och ordna arbetstillstånd.
"Det var tänkt att systemet skulle bli bättre, men nu ger det enbart merarbete", säger Arttu Seppänen.
"De nya visumreglerna är en soppa. De undrar varför det inte kommer in mera utländskt kapital till Ryssland. Det gör det inte när till exempel jag som VD måste ha både utrese- och inresetillstånd. Och det är ju moment 22 att man måste ha uppehållstillstånd för att få starta ett företag, men inte kan få uppehållstillstånd om man inte har ett företag", säger Ulf Grönlund.
Ny chef för Exportrådet i S:t Petersburg är Nore Kamoun. Hans första stora uppdrag är seminariet "Swedish Business Boat" som häromveckan lockade ett tjugotal svenska företag till S:t Petersburg.
"Intresset för S:t Petersburg är stort och vi får många förfrågningar. Men det borde vara ännu större", säger Nore Kamoun.
Han döljer inte att han är aningen besviken över att inte fler svenska företag finns på plats i denna tigerekonomi med en 5-6-procentig årlig tillväxt och ett underlag på åtta-nio miljoner människor om man räknar in själva S:t Petersburg och omgivande Leningradregionen.
"Finnarna är mycket bättre på det här medan svenskarna alltför mycket vill vänta och se", säger Nore Kamoun samtidigt som han betonar att svenska företag och företagsledningar har gott rykte i området.

Mosse Wallen
DAGENS INDUSTRI 2003-09-06