  När Emanuel Högberg i oktober 1934 tillträdde sin befattning som verkställande direktör i Sveabolaget, hade han bakom sig en ovanligt innehållsrik och vederhäftig utbildning inom snart sagt alla de verksamhetsgrenar, som beröra sjöfarten. På ett osedvanligt ingående och noggrant sätt hade han också, med användande av sin säkra blick och sitt utpräglade verklighetssinne, sin ljusa syn på framtida möjligheter samt sin sällsynt stora arbetsförmåga, energi och uppslagsrikedom, vetat att tillgodogöra sig därunder vunna erfarenheter.
  Dessa hans ledaregenskaper i förening med en organisationsförmåga av stora mått utgöra förvisso en ytterst värdefull tillgång för det stora rederiföretag, han leder, och detta gäller även för de många företag, i vilkas ledning han som representant för sitt bolag tager en verksam del. Genom sitt eget föredömliga exempel har har dessutom haft lätt att få sina medarbetare med sig, vilket för en företagsledare är av allra största betydelse. Under hans ledning av Sveabolagets omfattande verksamhet har en betydande del av rederiets äldre och otidsenliga tonnage blivit utrangerat o cl ersättning har beretts huvudsakligen genom nybyggnad av specialkonstruerade, högmoderna fartyg, lämpade särskilt för de trader, som ansetts bön ingå i bolagets verksamhet. Outtröttligt har Emanuel Högberg därvid arbetat för att rederiet skall stå berett att förevara icke blott sina hittillsvarande intressen utan även sådana som kunna förväntas uppstå, då sjöfarten en gång blir fri. Detta ha] bland annat inneburit icke blott utveckling av bolagets tankflotta utan även nybyggnader av fartyg för Sveabolagets kust och Nordsjötrafik lik som även av tonnage för en utvidgad fart på avlägsnare farvatten. Svea bolagets numera över hela landet välkända s. k. W-båtar med kraftigt isbrytande egenskaper och avsedda att möjliggöra utsträckt vintersjötrafik runt våra kuster och speciellt i de norrländska farvattnen har han ägnat sitt alldeles särskilda intresse. Då en stor och viktig del av landets exportindustri är belägen i Norrland, är det tydligt, att detta isbrytartonnage icke blott hälsats med största tillfredsställelse från våra exportörers rida utan även varit en i hög grad landsgagnelig gärning.
  Genom Högbergs direkta ingripande har Finnboda varvs förut till huvudsakligen fartygsreparationer begränsade verksamhet i stor omfattning ökats, så att varvet nu sedan några år tillbaka dessutom i allt större utsträckning utfört nybyggnader av förstklassiga fartyg. Finnboda har därigenom blivit en betydelsefull länk i vårt lands förnämliga varvsindustri. Den ändamålsenliga organisationen av svensk lastbilstrafik har även legat hans hjärta nära och i hithörande ärenden har han tagit en verksam och samhällsnyttig del. Så har även varit fallet beträffande en mångfald andra angelägenheter berörande sjöfartens och trafikens intressen.
  Det är naturligt, att Högberg med sin allmänt erkända förmåga och rangställning inom svensk sjöfart blivit knuten till ett stort antal sjöfartsorganisationer och därutöver i betydande utsträckning anlitats för andra sjöfarten berörande viktiga uppdrag. Hans kraft har därvid även tagits i anspråk av statliga institutioner, vilkas verksamhet föranletts av det nu pågående stormaktskriget.
  För några år sedan tog Högberg initiativet till bildandet av föreningen Sveriges inrikes sjöfart, som har att bevaka de speciella intressena för denna gren av svensk sjöfart. Han är föreningens ordförande.
Emanuel Högberg skattas med rätta högt icke endast såsom framstående representant för svensk sjöfart utan även som människa och vän, och då han på söndagen tillryggalagt sitt första halvsekel, är det för alla dem, Bom känna honom, en glädje att han med obrutna krafter och med ljus tillförsikt, energi och framtidsblick alltjämt är beredd att ställa sin eminenta förmåga till förfogande för den för hela vårt land så betydelsefulla svenska sjöfartsnäringen och dess uppgifter.
  Emanuel Högberg är en karl och en rejäl karl! På sin högtidsdag följes han förvisso från de mest skilda håll av de varmaste lyckönskningar och förhoppningar.

Hans Ericson
DAGBLADET Lördagen den 22 mars 1941